Martin Elmbergs författarblogg

Intrigen är oftast en viktig del i böcker som är skrivna för att vara spännande, så som deckare eller science-fiction -böcker. Den mest klassiska intrigen måste onekligen vara " vem är mördaren? " som ofta används i deckare. En annan klassisk intrig är " vem är den fientliga agenten? ". Många agent-romaner har använt detta tema, där olika agenter dessutom kan visa sig vara både dubbel- och trippel-agenter. En annan typ av intrig är naturligtvis det klassiska kärleksdramat med två, tre eller flera medspelare. I min trilogi Den tredje delningen använder jag mig inte av en intrig som den drivande delen av handlingen. Istället låter jag handlingen drivas av delvis okänd historia och av saker som skulle kunna hända eller ha skett. Ett slags action-thriller -upplägg skulle man säkert kunna kalla det. Det finns dock mindre intriger och mysterier invävda, men den stora intrigen är hur släktskapen löper mellan några av berättelsernas personer. Detta är utan tvivel ett mera ...

  På en bokklubbsträff fick jag frågan hur jag kommer ihåg alla karaktärer i mina böcker, deras historier och bokens blivande handling? Man frågade om jag använder speciella verktyg och tekniker för att hålla ordning på allt detta? Svaret är att jag använder väldigt enkla verktyg. Jag har egentligen bara en Word-fil för att hålla reda på huvudpersonerna och även böckernas tidslinjer översiktligt. Sedan har jag ytterligare en Word-fil där jag skriver ner utkast till handlingen i de kommande böckerna. Resten har jag i huvudet. Är det då svårt att hålla reda på allt? Nej jag tycker inte det men möjligen är jag vältränad på detta eftersom vi i min ungdom var några kompisar som spelade rollspelet Dungeons & Dragons. Jag var ofta spel-ledare (Dungeon-master) vid dessa tillfällen. Att vara spel-ledare innebär att ha full kontroll på en hel värld av fantasifigurer och deras historier plus att hela tiden ligga steget före spelarna i vad de kan tänkas göra och vad de då kommer att råka u...

      Jag såg TV-serien Maktens ringar i höstas. Ja jag ska erkänna att jag är lite av en Tolkien-nörd. J R R Tolkien upptäckte jag under tonåren när en god vän introducerade mig till rollspelet Dungeons & Dragons. Ja faktiskt, det var 1984. För dig som är en fan av TV-serien Stranger Things så ringer det nog några klockor.  Jag har alltså läst trilogin Sagan om Ringen hela fem gånger och även övriga böcker som getts ut i Tolkiens namn. Därför är det med stort intresse som jag de senaste åren först följt Peter Jacksons filmatiseringar av Sagan om Ringen och Hobbit och nu i höstas som sagt Amazon Videos tolkning av Maktens Ringar.  Det finns utan tvivel svårigheter för den som ska tolka Tolkiens historier på film. Redan under 1980-talet traskade vi tre tonårskillar iväg och såg det första försöket till filmatisering på bio. Det var den animerade versionen, som i ärlighetens namn var rätt kass.  Peter Jacksons filmatiseringar har jag däremot sett med stor...

        Vink-vink!! När jag skriver böcker brukar jag ibland lägga in mer eller mindre dolda referenser till annat, som andra personer, musik-band eller dylikt. Det är egentligen helt onödigt och på ett sätt "död text" som inte för handlingen framåt, men jag tycker personligen att böckerna blir roligare med dessa inbäddade "vinkningar". Har du läst mina böcker har du säkert noterat dem och kanske ibland undrat över dem. Till exempel har du säkert hittat mina musik-vinkningar i första boken Den tredje delningen . Jag vinkar till exempel till de båda punkbanden Ebba Grön och KSMB, men faktiskt även till bandet Gyllene tider. Har du hittat det stället, där Orvar "vinkar" till ett band som egentligen bildas långt senare? En annan vinkning jag gör i den första boken är när Orvar möter ett svenskt tvåmotorigt spaningsplan S16 Caproni över Östersjön. Kanske inte helt uppenbart men det är så klart en vinkning till den klassiska svenska TV-serien "Tre kärlekar...

                 Jag fick frågan om man måste ha läst en massa böcker för att själv skriva en bok? Nej det behöver man absolut inte. Man behöver inte heller ha en lång utbildning till journalist eller i svenska. Faktum är att när jag på sistone studerat en annan författar-blogg märker jag att denna författare har stora problem med både stavning och meningsbyggnad. Slarv eller okunskap? Det kvittar, eftersom sådana fel av författaren rättas av förlagets personal.  Det som däremot är viktigt är att man som författare har koll på det man skriver om. Att t.ex. skriva en polis-deckare utan att ha någon som helst koll på hur polisen jobbar är kanske inte en bra idé. Det är ingen slump att jag själv skriver om saker som segling med fritidsbåt, flygplan, andra världskriget eller om en civilingenjör som modellflyger. Samtliga är områden som jag har bra koll på. Däremot måste man som författare ibland ge sig ut på områden man inte behärskar. T.ex....

  HUVUDPERSONER OCH DERAS BERÄTTELSE. Jag fick återkopplingen av en av korrläsarna att han tyckte att det var skönt att jag behållit upplägget med tre huvudpersoner och tre parallella berättelser även i den andra boken.  Jag ska erkänna att det här var något jag var nervös inför när jag släppte den första boken - Den tredje delningen. Skulle ni läsare uppfatta uppdelningen i tre parallella berättelser som jobbig att läsa? Svår att förstå? Alltför komplicerad? De läsarkommentarer jag fått efter att ni har läst den första boken visar tvärtemot att det har fungerat. Dessutom har det varit ytterst intressant att höra vilka av de tre historierna ni gillat bäst och tvärtom vilka ni tyckt var tråkigast. Det intressanta är att det inte finns någon vinnare eller förlorare! Beroende på vem som har läst har favoriten skiftat. Några har fastnat för Alvas berättelse och hur det ska gå för Moa. Några har fastnat för Orvars berättelse och fann den intressant och spännande. Ytterligare några ...

KORREKTUR. Visst är det ett ord som låter tråkigt? Men ett ack så viktigt ord för en journalist eller författare. Under de många åren som frilansjournalist i hobbyvärlden har jag lärt mig att korrläsa artiklar noga. Bäst är att låta en artikel "ligga" i några veckor, sedan ta upp den igen och korrläsa. Man brukar bli förvånad över hur många fel av olika slag som man hittar. Att skriva en bok är mångt mycket värre av det enkla skälet att textmassan är så pass mycket mer omfattande. Själva innehållet är också mer komplext i form av intriger, personskildringar och en historia med bakgrundsdetaljer som helt enkelt måste stämma och vara logisk. När jag skriver hobbyartiklar till tidningar brukar jag korrläsa mina texter själv. Min första bok - Den tredje delningen - korrläste jag mestadels själv, av olika skäl. Den andra boken som förhoppningsvis ges ut inom kort kommer däremot att vara korrläst av en mindre grupp personer som letar efter både svenska-fel, logiska fel och upplevda...