Ljudboks-reflektioner

Ljudboken till min andra bok - Stormens Nemesis - är nu klar. Ljudböcker är för mig en ny företeelse och det är intressant att jämföra hur det är att göra en ljudbok med att spela in en pop- eller rocklåt.

Som f.d. rockmusiker har jag stor erfarenhet av att spela in låtar i studio. Skillnaderna mellan en låt och en ljudbok är dock väldigt stor. En låt är oftast cirka 3-5 minuter lång. En ljudbok däremot kan vara mellan 15-20 timmar lång. 

En låt har många olika saker i sin ljudbild. Det är oftast trummor, sång och instrument som piano/gitarr/bas/synth. Idag använder man oerhörda mängder digital ljud-processing när man spelar in och mixar en låt. Ett exempel är så kallad auto-tuning, som "fixar till" sång som inte stämmer helt i tonerna - d.v.s. fixar till falsk-sång. Rymdklang och eko-effekter känner de flesta till men det finns mängder av andra så kallade effekter att använda.

En ljudbok däremot innehåller bara en sak - uppläsarens röst. Det är naturligtvis viktigt att mixa till inspelningen så att den låter bra - lagom med bas, mellanregister och diskant - men utöver det är det i princip inget behov av digital processing. Jag menar, vem vill ha kyrko-likt eko på sin ljudboksuppläsares röst? 

Det finns dock stora möjligheter att med de digitala hjälpmedlen "fixa till" inläsningen i efterhand. Var det för kort paus mellan meningarna? Inga problem, redigera ljudfilen och lägg till någon sekund extra. Råkade det bli ett smack med tungan mellan två meningar? Inga problem, radera den biten av ljudfilen. Och så vidare.

När man spelar in en pop- eller rocklåt är det här möjligheter som man utnyttjar till max. Det ska helt enkelt finnas så få fel som möjligt under de få inspelade minuter som låten varar. Låten kommer ju förhoppningsvis att lyssnas på många gånger av lyssnaren och då får det inte finnas retfulla fel i inspelningen, som lyssnaren kommer att märka och med tiden reta sig alltmer på.

För en ljudbok är det precis tvärtom. En ljudbok lyssnas bara en gång av lyssnaren. Några mindre fel under de 15-20 timmar som lyssnaren lyssnar är ingen katastrof. Det är acceptabelt. "Good enough", som det brukar pratas om i professionella sammanhang.

Det här är en insikt jag lärt mig, under mitt arbete med ljudböcker. När jag läste in min första bok - Den tredje delningen - valde jag att redigera ljudfilerna på samma sätt som jag hade gjort med en rocklåt, d.v.s. ner i minsta detalj. Men för en ljudbok är det helt enkelt inte värt allt det jobbet. I en ljudbok förväntas det att uppläsaren både andas in och någon gång råkar smacka till med tungan. Man skulle kunna använda uttrycket "Imperfection makes perfect", i det här fallet. Vilket är precis tvärtemot vad jag en gång lärde mig, som rockmusiker. New lesson learned, helt enkelt.