För några veckor sedan skrev två av ledarna för Svenska Författarförbundet en debattartikel i tidningen Expressen, där de ondgjorde sig över den dåliga ersättning som kända författare nu får i och med den nya tekniken med streamade e-böcker och ljudböcker. De två - Grethe Rottböll (ordförande) och Per Wirtén (styrelseledamot) - förfäktar idén att Sverige ska införa en liknande så kallad "boklag" som Norge och några andra europeiska länder har gjort.

Det rör sig i praktiken om att begränsa den fria marknaden och stipulera statliga ersättningsnivåer och hör och häpna föreslås det att den tryckta inbundna boken ska ges ut minst sex månader före att boken görs tillgänglig på digitala media och som billig pocket-bok! Detta anser de både författarna av debattartikeln är bra eftersom den tryckta boken är av högre kulturellt värde.

Det som slår mig - som författare men inte ansluten till Svenska Författarförbundet - är att om nu detta förbund representerar de svenska författarna, varför använder man då inte de traditionella teknikerna i form av förhandlingar och som sista vapen strejker för att uppnå sina krav? Låt oss analysera det här och se hur strukturerna ser ut.

Författare är knutna till ett förlag via kontrakt. Förlaget ger sedan ut författarens alster i olika medier. Traditionellt har det varit den tryckta boken, i formen inbunden eller pocket. På senare år har detta i allt större utsträckning kompletterats med strömmande media i form av antingen text (s.k. eBöcker) eller digitala ljudböcker. Det är alltså förlaget som styr var och när ett verk ska ges ut. Beroende på förhandlingsläge kan den enskilde författaren påverka detta. Jag själv kan t.ex. helt styra om jag vill ge ut den inbundna boken först och vänta sex månader med att ge ut den digitala varianten. Alla författare har kanske inte den möjligheten, det kan vara bortskrivet i kontraktet, men det är just här Författarförbundet borde komma in och vara den starka förhandlingspartnern gentemot förlagen, som i sin tur förhandlar med boktryckerier och digitala strömmingstjänster som Storytel, BookBeat m.fl.

Jag är som synes starkt kritisk till detta utspel från Författarförbundet. Att inskränka användningen av digitala streaming-tjänster som de föreslår är minst sagt bakåtsträvande. Tillhandahållandet av digitala streaming-tjänster bör istället ses som av godo, då det sprider kultur till allt fler slutmottagare/konsumenter. Ett exempel är den utökade användningen av ljudböcker. För den som normalt har problem att läsa böcker (dyslexi el likn) eller kanske inte har tid att läsa böcker, öppnar ljudböcker helt nya möjligheter. Varför ska dessa läsare behöva vänta sex extra månader på att få läsa en ny bok?

Klagomålen på författarnas ersättningsnivåer ska man se i perspektivet av den digitalisering som sker av hela det moderna samhället. För mig - som är/har varit aktiv som både författare och musiker/låtskrivare - är det lätt att dra paralleller till musikvärlden och den utveckling med illegal fildelning som startade för lite mer än 20 år sedan. Fildelningen slog till största del mot musik- och filmbranscherna eftersom dessa var lättast att digitalisera och gissningsvis också hade störst publik.

Resultatet ser vi idag: Den olagliga fildelningen existerar helt säkert fortfarande men har till stor del ersatts av kommersiella tjänster som Spotify, iTunes, etc. På samma sätt ersätts framförallt TV men även bio idag till stor del av streamingtjänster som Netflix, HBO, Viasat m.fl. 

Utvecklingen inom bok-branschen har varit långsammare men sakta men säkert tar de nya streaming-tjänsterna över. Det är egentligen inte så konstigt. Att läsa en eBok i läsplattan är kanske inte samma sak som att bläddra i en fysisk bok men ur praktisk synvinkel är det oslagbart. På semester-resan behöver man bara ta med läsplattan. De tunga och utrymmeskrävande böckerna slipper man. Samma sak gäller naturligtvis om man streamar en ljudbok. Behovet av enorma bokhyllor för att ställa alla lästa böcker minskar också. Sist men inte minst är det en miljövinst - fysiska böcker drar resurser både vid tryckning och distribution som digitala böcker inte gör.

Ur kulturell synvinkel innebär digitaliseringen en revolution. En författare kan idag publicera en eBok i princip gratis. Det behövs inga förlagskontrakt eller dyra tryck av fysiska böcker längre. Inom en överskådlig framtid kommer även ljudböcker att bli gratis, i takt med att dessa görs automatiserat med AI. I sin förlängning är detta en teknisk förbättring av yttrandefriheten. Stora förlag m.fl. reliker kommer som konsekvens förlora sin makt att styra kulturen.

I sammanhanget vill jag peka på artisten Laleh. Om jag minns rätt jobbade Laleh på Posten (idag Postnord) och skrev och spelade in musik på fritiden. Hon valde aktivt att inte söka sig till de stora bolagen utan gav ut sin musik direkt via streamingtjänster. Frågan man bör ställa sig är: Hade Laleh kommit fram som artist om de stora skivbolagen hade fått styra? Hade de satsat på en okänd svensk tjej med invandrarbakgrund som skrev sina helt egna låtar och som vägrade låta någon styra henne?

Min slutsats är att Författarförbundets ledning gör åtlöje av sig själva. De representerar i det här sammanhanget de gamla dinosauriernas värld. Är det något vi bör lära oss av historian är det att teknisk utveckling aldrig går att stoppa. Det fanns en tid då så kallade grafiker protesterade och demonstrerade mot att deras jobb med trycksättning av tidningar och böcker ersattes av datorer. De ville förbjuda detta. Idag finns denna yrkesgrupp inte alls kvar, den är helt ersatt av grafisk formgivning/sättning i dator. Faktum är att vem som helst med lite datorvana kan göra det. På ett sätt är det likadant med roller som musiker, filmskapare och författare - vem som helst kan idag göra det och publicera sina verk digitalt, till hela världen. Varför skulle ett liberalt och demokratiskt land lagstifta för att begränsa denna frihet?