Spänningsberättelser är nästan alltid en beskrivning av det goda mot det onda. Vi kan de klassiska uppdelningarna: Frodo mot Sauron. Harry Potter mot den onde Voldemort. Snälla människor mot nazister. Deckaren som har ett trassligt liv, men som kämpar mot de onda brottslingarna. Vitt mot svart. Enkelt och lättförståeligt.
Verkligheten är sällan lika enkel. När jag var ung på 80-talet pratade jag en gång med en kille som flyttat till Sverige från Östtyskland. Han berättade om de allierades bombningar av Tyskland under andra världskriget. Som historie-intresserad kände jag naturligtvis redan till dem men hans berättelser fick mig att inse att det naturligtvis fanns två sidor av myntet. Det fanns civila i de hus som bombades. Bombningar nödvändiga för att få ett slut på kriget, men man kan definitivt ifrågasätta om vissa av dessa bombningar hade någon som helst effekt. Kanske förlängde de istället kriget genom att svetsa samman den tyska befolkningen, mot de allierade. På samma sätt som Rysslands bombningar av Ukraina 2022-2023 svetsar samman Ukrainas folk mot Ryssland.
Bombningarna av Tyskland under andra världskriget fick en plats i min bok Den tredje delningen. Det var egentligen inte planerat, ska jag erkänna. Det bara blev, eftersom det passade in i handlingen. Något som däremot var planerat sedan 1996 när jag började skissa på Orvars historia var just hans koppling till nazityskland. Att låta en svensk ta sig över till den mörka sidan var en av ursprungsidéerna. Inspirationen kom ifrån det fokus på svenska nazisoldater som fick stort fokus i media under andra halvan av 90-talet. Faktum är att min idé från början var att skildra en anti-hjälte, något som dock spelades ner markant när boken sedan skrevs 2021.
Tanken med att inte skildra allting i svart och vitt följde dock med i handlingen. Orvar strider ju på fel sida, enligt den gängse normen. Men visst blir det en spännande intressekonflikt när han hjälper till att försvara Finland mot Sovjet-Rysslandss anfall? Vem är god och vem är ond? Är fiendens fiende min vän?
Jag valde också att skriva om Ukraina i mina böcker. Detta beslut tog jag när jag utvidgade den första bokens omfattning ungefär 2015, inspirerad av händelserna 2014 när Ryssland annekterade Krim och gick in i östra Ukraina. Intressant att notera är att Ukrainas strid mot Ryssland länge var no-no i Sverige. Svensk media fokuserade ofta på nazister och högextrema som stred på Ukrainas sida.
Idag låter det dock annorlunda, när de som tolkar gott och ont i Sverige till slut insett de hemska fasor som Ryssland och dess allierade sprider runt sig. På samma sätt låter det idag annorlunda runt gängkriminalitet i svensk media än det gjorde 2021 när jag skrev boken Den tredje delningen. Naturligtvis är det fortfarande fullständigt politiskt inkorrekt att skriva om ett svenskt inbördeskrig, som jag gör i mer detalj i boken Stormens Nemesis. Jag är dock rätt säker på att den tysta bannlysning som jag utsatts för ännu så länge inom en snar framtid kommer att släppa, när de som tolkar gott och ont i Sverige inser att det finns poänger med att skildra ett fiktivt svenskt inbördeskrig i romanform.
Det är alltså lätt konstaterat att man gör det enkelt för sig om man skriver om något som är lätt att dela in i gott och ont. Men det enkla är också det triviala och ointressanta. Med min trilogi Den tredje delningen har jag från början haft som avsikt att skriva relativt lättlästa böcker men med spännande, intressanta och tänkvärda historier, delvis baserade på fakta som i många fall är okända för den stora mainstream-massan. Tänkvärda blir de bland annat genom att jag tar upp svåra ämnen som kanske kräver en del eftertanke.
I min tredje bok knyter jag ihop historierna och bygger återigen delar av det jag berättar på fakta som fram till nu varit okänd. Den tredje boken är under framtagande och kommer med tiden att publiceras den också.
Kommentarer
Skicka en kommentar