Unikhet 

[Spoiler alert - läs inte om du inte redan har läst boken Den tredje delningen!!] 

Ja kanske är det ett konstigt ord. "Unikhet". Men jag vågar påstå att det är viktigt att skapa något som är någorlunda unikt. Vare sig man skriver böcker, musik eller målar tavlor. För vem kommer ihåg en plagiatör?

Ändå är det oerhört svårt. När jag en gång i tiden skapade musik i ett rockband var vi rädda för att bli anklagade för att vara kopior av något annat band. Ändå var det alltid det första som musikjournalisterna gjorde när de recenserade våra konserter eller skivor. Än var vi kopior av ett visst band, än var vi kopior av ett annat.

Jag hade alltså "unikhet" i bakhuvudet när jag skrev Den tredje delningen. Det vore relativt lätt att skriva en deckare som utspelade sig någonstans i Sverige med en misslyckad journalist i huvudrollen som ska lösa ett kriminalfall som hamnar i hennes knä. Men det skulle då bara bli en i raden av liknande böcker. Men visst. Alva är egentligen urtypen för huvudrollen i en kriminalroman. En misslyckad polis som är avstängd. Kan det bli mer genre-typiskt?

Att skriva om en svensk stridsflygare som deserterar och tar värvning i nazitysklands Luftwaffe är en annan sak. Jag tror inte att någon har skrivit något liknande tidigare. Men jag kan så klart ha fel, även om jag har läst mycket av den svenska flygrelaterade litteraturen de senaste fyrtio åren. Varför valde jag då att låta denne svenske Biggles bli en naziflygare? 

Ja varför inte, är min motfråga. Det ger definitivt ett lite annorlunda perspektiv om inte annat. Att låta honom ta värvning i det brittiska RAF och bli ytterligare en brittisk Biggles skulle ju inte ge samma möjligheter. Det fanns till exempel inga ukrainska hiwi halv-slavar i Storbritannien under kriget. Som en del av den nazityska krigsmakten däremot finns det alla möjligheter att visa på hur de behandlade lokalbefolkningen i de ockuperade områdena. Det hade dessutom varit omöjligt för vår svenske Biggles att vara med om att rädda Finland från att bli ockuperat av Sovjetunionen om han hade flugit för RAF.

Vad som däremot inte är unikt är att låta Sovjet/Ryssland invadera Sverige. Detta ämne har det skrivits om i många böcker. En av de kändaste är naturligtvis Garbo-serien från 1980-talet. (Ja jag har så klart läst dem). Det som möjligen är unikt i Den tredje delningen i det avseendet är hur invasionen/ockupationen går till. Att slå ut nästan hela Sverige riksdag i en smäll är kanske drastiskt. Men det ger ett intressant perspektiv på vad som kan hända när man som Sverige har överfört makten över Sveriges försvar till politikerna. Är jag då en "russofob" som skriver en bok med detta som en del av handlingen? Kanske det, men i ärlighetens namn så är Ryssland det enda land i vår närhet som under många decennier övat och planerat för både kärnvapenkrig mot och en invasion av Sverige.

Att låta södra Sverige hamna i ett religiöst inbördeskrig är relativt unikt eftersom de flesta svenska författare gissningsvis inte vågar skriva något sådant. Gubevars, man kan ju bli kallad för islamofob! Faktum är att jag anger fiktiva religioner i min bok. Vill man tolka in olika verkliga religioner står det fritt fram för läsaren att göra det. Låt mig bara påminna om att det i modern tid i Europa och dess närhet utspelat sig ett flertal religionsdrivna krig, ofta med olika religioner inblandade. 1990-talets Balkankrig är ett sådant exempel. De huvudsakliga striderna stod mellan katolskt kristna och ortodoxt kristna, med islam som den tredje religionen. Samtliga tre religioner hamnade i det kriget både i rollen som förövare och offer. Sedan kan man alltid diskutera i hur stor omfattning.

Det finns fler exempel. Kriget i Syrien och norra Irak innehöll en hel del av religiöst inbördeskrig. Olika inriktningar av islam plus andra religioner var inblandade. 

Idag glömmer man ofta bort den till stora delar religiöst drivna konflikten på Nordirland. Katolskt kristna och protestanter. När jag växte upp var denna konflikt högst aktuell. Mitt favoritband från den tiden blev stora just med en låt som beskrev detta krig - Sunday bloody Sunday.

Att låta religion vara drivande i bokens inbördeskrig var alltså ett lätt val utifrån den verkliga historian. Det ska däremot inte ses som att jag personligen har något emot religioner eller för den delen någon enskild religion.

Ska jag vara helt ärlig var det ursprungligen inte meningen att det skulle bli ett religiöst inbördeskrig i Den tredje delningen. Det var en av de historier som kom under själva skrivandet. Möjligheterna att utforska vad som skulle hända under ett sådant inbördeskrig gör det hela till ett minst sagt intressant litterärt experiment. Oavsett hur orealistiskt det är att det skulle hända i verkligheten . 

Bara en sådan sak som att låta flyktingar fly över Öresund i små båtar och drunkna på vägen, ger intressanta perspektiv. En jämförelse med flyktingbåtar över Medelhavet är inte långt borta. Att skriva om sådant var absolut inget jag planerade. Det gav sig själv så att säga, som en del av denna historias uppkomst.

Hur långt kan man gå när man tar med omstridda konspirationsteorier i sitt skrivande? Jag vågar påstå att inom den konstnärliga friheten och under tryckfrihetens fana får man göra vad man vill. Att jag råkade kopiera delar av den omstridda Qanon-sektens konspirationsteori om kidnappade barn som blir sexslavar var en ren slump. Det var faktiskt först efter att jag skrivit boken som jag fick höra om Qanon-sekten och deras konspirationsteori. Skulle jag då ta bort denna del av handlingen, på grund av denna sekt? Nej absolut inte. Jag skriver vad jag vill. En galen sekt eller vad som är politiskt korrekt ska inte påverka vad jag skriver. Då kunde jag ju lika gärna sluta att skriva på en gång.

Med det resonemanget är det lätt att förstå att jag bara var tvungen att låta den långa allén Unter den Linden bli landningsbana för den ultimata konspirationsteorin. För faktum är att det jag beskriver i bokens sista kapitel med flykten från Berlin är fullt möjligt. Fast inte speciellt sannolikt. Men det är en annan historia.

Hur är det då med huvudpersonernas åsikter? Här har jag uteslutande försökt att återge huvudpersonerna så som de borde tänka och agera utifrån den roll de har. Från den sida de är på i konflikter och utifrån den tidsepok som handlingen utspelar sig. Här är det lätt att gå bort sig och låta Orvar agera som om han vore en 2020-talets tjugoåring som förflyttats till 1940-talets nazityskland. Ska jag vara helt ärlig gjorde jag medvetet ett sådant misstag, när han diskuterar judarnas deportering med svärfar Wilfred. Faktum är att det på den tiden fanns en djupt rotad antisemitism över stora delar av Europa, inklusive Sverige. Därför är just den delen av deras samtal osannolikt. Men det fick bli ett avsiktligt fel, för att ge både Wilfred och Orvar en något medmänskligare framtoning.

Om Den tredje delningen är unik eller inte får naturligtvis någon annan avgöra. Men nu vet du som läst det här några av de val som jag gjorde när jag skrev boken och framförallt varför jag gjorde de valen. 

(Bilden längst upp i detta blogginlägg är på ett FW190 som spelar en stor roll i boken. Just detta exemplar omnämns faktiskt i boken - det är det plan som av misstag landade i Storbritannien 1942)