Landskapsmålning

När man skriver en bok har man alltid en bakgrund att förhålla sig till. Vilken typ av bok det är bestämmer bakgrunden. Skriver man en sci-fi är det antagligen rymden någon gång i framtiden. Då behöver ett "landskap" målas upp i boken för att beskriva hur den världen ser ut och fungerar. Väljer man att skriva en fantasy kan man använda Tolkiens miljö eller välja att beskriva sin egen. Tolkiens miljö kan man förutsätta att läsaren till stora delar känner till och då behöver inte lika mycket möda läggas på att beskriva den. Väljer man att utgå från exakt nutid behöver bakgrunden kanske inte beskrivas alls. Däremot behöver naturligtvis karaktärerna och deras plats i landskapet beskrivas.

I min bok Den tredje delningen har jag valt 1900-talet från och med andra världskriget som bakgrund till Orvars berättelse. Parallellt löper Alva och Max berättelser som utspelar sig i modern (fram)tid. Där har jag valt greppet att låta Max vara den som berättar om bakgrunden. Hans berättelse ligger så att säga något före Alva i tiden. På det sättet blir Max den som berättar om "landskapet". Den effekten förstärks genom att han sitter i en båt på Atlanten, som en slags betraktare i efterhand. 

Hur man än gör måste nästan bakgrunden - eller "landskapsmålningen" - beskrivas innan handling utspelar sig som är beroende av bakgrunden. Därför är det mycket lättare att använda en bakgrund som inte måste beskrivas i detalj utan som läsaren redan kan relatera till. 

Risken med "landskapsmålning" är att den blir tråkig för läsaren. Därför har jag i Max berättelse fokuserat på att försöka få hans berättelser spännande och att få landskapsmålningen att bli en del av handlingen. 

En annan sak att fundera på är hur detaljerad man gör "landskapsmålningen". Behöver verkligen allting vara med? Hur mycket bakgrundsbeskrivning måste finnas för att berättelsen ska bli trovärdig? Det finns inget enkelt svar på den frågan eftersom det måste bero på vilken målgrupp man skriver till. I Orvars berättelse skriver jag egentligen främst till den som är intresserad av andra världskrigshistoria eller flyghistoria. Där kostar jag på mig bitvis rätt detaljerade beskrivningar som kan uppfattas som tråkiga av den allmänna läsaren. Rätt eller fel? Rätt anser jag, eftersom jag valt att skriva just de delarna framförallt till en specifik målgrupp.

Den tredje delningen är en trilogi. Det gör det på ett sätt enklare att skriva del två och tre eftersom bakgrunden då redan är uppmålad. Ändå måste den till viss del beskrivas även i dessa två uppföljare eftersom det inte går att förutsätta att läsaren faktiskt har läst den första boken. Att måla upp landskapet blir på det sättet en balansgång - att måla tillräckligt mycket så att en eventuell ny läsare kan förstå bakgrunden men att samtidigt måla så pass lite att den som redan läst den första boken inte tröttnar.

Slutligen kan man fundera på när man målar bakgrunden, om alla detaljer måste vara viktiga för handlingen eller om man kan kosta på sig att beskriva saker som egentligen är helt oväsentliga. Personligen tycker jag att det är roligt att ibland måla upp saker som inte alls tillför något till vare sig landskap eller handling. Ett sådant exempel är beskrivningen av Kappock-kuddar, som återfinns i Max berättelse i Den tredje delningen. Hela det stycket hade kunnat slopas utan att det hade påverkat bokens handling eller att det uppstått logikfel. Samtidigt hade jag personligen tyckt att boken hade blivit fattigare då. För ärligt talat, hur många av läsarna vet egentligen vad en Kappock-kudde är och varför den kallas så?